Cirkusdiscipliner

Cirkusdiscipliner delas ofta in i fem huvudkategorier; golvakrobatik, luftakrobatik, balans, objektmanipulering och clown. Varje kategori omfattar ett antal underdiscipliner.

Cirkus är en tvärkonstnärlig konstform och många artister behärskar flera discipliner. Du hittar en kort beskrivning av de olika kategorierna och några av de discipliner som ligger under varje kategorin. Längre ned på sidan hittar du en mer detaljerad beskrivning där vi beskriver ytterligare underdiscipliner.

Om cirkusdiscipliner

Golvakrobatik omfattar discipliner där kroppens rörelse, styrka och teknik står i centrum – ofta med inslag av volter, lyft och fall. Inom denna kategori ryms många olika uttryck till exempel parakrobatik, språngbräda och kinesisk påle. Behovet av takhöjd, golvyta och underlag varierar beroende på disciplin. Språngbräda kräver ofta över sju meter i takhöjd samt gott om utrymme medan andra former, som viss parakrobatik, kan genomföras på en mindre yta. Dialogen med artisterna viktig för att säkerställa att lokalen uppfyller artistens och disciplinens specifika behov.

Exempel på discipliner:

  • Banquine
    Gruppakrobatik där baserna låser händer/armar i kors och kastar en flygare till hopp, volter och landningar i formation.

  • Kautschuk/vighet
    Extrem rörlighet som form – där böjligheten blir dramaturgi. Kroppen förvandlas till en levande skulptur: elastiska linjer och geometrier som väcker förundran och skapar nerv på scen.

  • Kinesisk påle
    Vertikal påle (kan även vara fler pålar) där artisten eller artisterna klättrar, låser positioner, glider och gör dynamiska fall – en lek med tyngdkraften. Kraftfullt, poetiskt, koreografisk.

  • Parakrobatik
    I parakrobatik smälter två kroppar samman: basen bär, flygaren tar höjd. Precision i grepp och balans, delad andningsrytm och finjusterad tyngdpunkt. Varje övergång vilar på tillit och en tyst, kroppslig dialog.

  • Pyramidakrobatik
    Kroppar blir arkitektur – baser, mellanlager och toppflygare bygger mänskliga pyramider som växer, skiftar och löses upp. Varje formation bärs av kollektiv kraft, tillit och stabilitet; minsta fel kompenseras i tyst samspel.

  • Russian Bar
    En flexibel balk vilar på två basers axlar. Flygaren står på balken och fjädringen gör att flygaren skjuts iväg till höga volter och skruvar; landningen tillbaka på balken sker med millimeterprecision. Tekniken bygger på synkad rytm, blickkontakt och kommunikation.

  • Språngbräda (teeterboard)
    Två eller fler artister arbetar tillsammans och synkar sina rörelser. En eller flera artister hoppar på den ena änden av brädan och skjuter iväg en artist på den motsatta änden, rakt upp i luften. Flygaren utför volter, skruvar och andra manövrar innan hen landar tillbaka på brädan eller på en madrass.

  • Trampolin
    Trampolin är en disciplin där artister använder en anpassad trampolin för att få höjd och utföra en kombination av volter, skruvar och andra luftmanövrar. I så kallad wall-tramp kombineras trampolin med en vertikal vägg att springa på och studsa mot och det skapar dynamiska, publikfriande nummer och spännande formationer.

Golvakrobatik

Luftakrobatik är ett samlingsbegrepp för de discipliner som utförs i luften (t. ex trapets, ring, tyg och rep). Discipliner inom den här kategorin kräver säkra riggpunkter där artister kan fästa sin utrustning. I de flesta fall krävs det även att det är högt i tak. Hur högt det behöver vara varierar beroende på disciplin och artistens arbete men generellt krävs minst fem meter. För många nummer krävs en takhöjd på sju till tio meter för att kunna genomföra numret på ett säkert och konstnärligt fullvärdigt sätt.

Exempel på discipliner:

  • Cloud swing
    Stor U-formad lina i luften för olika positioner och dynamiska sekvenser.

  • Danstrapets
    Här kan trapetsen kan röra sig i olika höjder, den kan gunga och rotera; artisten växlar mellan luft och golv och använder golvet för dans, akrobatik och övergångar.

  • Flygande trapets
    Flera artister samarbetar och kastar sig mellan trapetser och varandra, med precisa flygningar och fångster i luften.

  • Hårhängning
    En luftakrobatisk disciplin där artisten hänger i luften med en särskild fästanordning i håret och utför rörelser, akrobatik och dans.

  • Luftring (aerial hoop)
    En metallring i luften för linjer, snurr och akrobatiska övergångar.

  • Statisk trapets
    Stillastående trapets där artisten utför olika positioner, med sekvenserna som betonar styrka, balans och smidighet i ett visuellt nummer.

  • Straps
    Två remmar som hänger från taket; för lyft, snurrar, konfigurationer och styrkepositioner, solo eller duo.

  • Tyg (aerial silks)
    Långa tyger upphängda från taket; artisten klättrar, virar in kroppen, snurrar, balanserar och gör kontrollerade fall. Tyget används för att skapa form, volym och koreograferade sekvenser.

  • Vertikalrep
    Artisten arbetar i ett upphängt rep: klättrar, låser och virar in kroppen, gör dropp och fria häng, samt utför rotationer, volter och kullerbyttor.

  • Washingtontrapets
    En tyngre trapets med en plattform där artisten utför t ex balanskonster på huvudet.

Luftakrobatik

Balansdiscipliner är en viktig del av cirkusens uttryck och omfattar allt från handstående till att balansera på lina. Discipliner som lina kräver ofta gott om utrymme och stabila riggpunkter för att fästa utrustningen. Vissa artister använder fristående ställningar och det gör det möjligt att uppträda även i lokaler utan riggmöjligheter. Kraven kan variera stort beroende på artist och disciplin. Andra balansdiscipliner, som handstående och rollabolla, kräver betydligt mindre utrymme – i vissa fall räcker det med 2×2 meter golvyta och en takhöjd på cirka tre meter.

Exempel på discipliner:

  • Cyr wheel
    Stor metallring där artisten står inuti eller bredvid och sätter ringen i rullning – dansanta rörelser, cirklar och snurr som skapar en grafisk, nästan tyngdlös känsla. Bygger på balans, momentum och mikroförflyttningar av tyngdpunkten. Stor metallring som artisten rullar/roterar i; flödande golv- och rotationsarbete.

  • German wheel
    Dubbelhjul där artisten gör volter och rotationer inuti ramen.

  • Hand-to-hand
    Avancerad duoakrobatik där basen balanserar flygaren i handstående/positioner.

  • Handstående
    Balanskonst på händer/klossar, stativ, fokus på styrka, linjer och kontroll i stilla, viga och rörliga positioner.

  • Höghöjdslina
    Tightwire på hög höjd med eller utan balansstång; gång, positioner och formationer.

  • Multilina
    Flera parallella linor; kombinerar styrka, balans, sving och övergångar mellan linor.

  • Slak lina (slackline/slack rope)
    Elastisk lina/rep som gungar; dynamiska trick, hopp och sväng.

  • Spänd lina
    Balans på sträckt stållina; precision och mikrorörelser.

  • Styltgång
    Förhöjd gång/akrobatik på styltor; används i parader, gatuföreställningar och sceniska verk.

Balans

Objektmanipulering omfattar discipliner där artisten arbetar med ett eller flera objekt som manipuleras på olika sätt – till exempel jonglering, diabolo och cigarrlådor. Generellt är behoven inom objekt-manipulering flexibla eftersom artisterna ofta kan anpassa sitt nummer efter lokalens storlek och förutsättningar. Det är dock viktigt att komma ihåg att olika konstnärliga uttryck ställer olika krav – vissa nummer kräver mer yta för att komma till sin fulla rätt. Har du en specifik lokal eller vision i åtanke är det alltid klokt att rådfråga artisten direkt.

Exempel på discipliner:

  • Diabolo (diablo)
    Timglasliknande spole som snurras på en lina mellan två pinnar; kast, fångster, studsar och multipla diablos.

    Eldkonst
    Koreograferad eldmanipulation (facklor, poi, stavar, kjol m.m.) med fokus på visuella effekter; urkraft, skulptralt, dramatiskt, suggestivt, adrenalinkickar.

    Jonglering
    Manipulation av flera objekt (bollar, käglor, ringar m.m.), kast, fångst med timing, rytm och mönster.

    Objektmanipulation
    Bred kategori: hattar, käppar, hulahoop, flower sticks m.m. där rörelse och objekt samspelar.

Objektmanipulering

Clown är en konstnärlig disciplin som bygger på närvaro, kontakt med publiken och ett starkt sceniskt uttryck. Den kan rymma allt från fysisk komik till subtilt berättande och ofta växlar uttrycket mellan improvisation och ett noggrant utarbetat manus. Clownnummer kan i många fall anpassas efter olika typer av lokaler – från små scener till stora teatrar och icke-traditionella spelplatser. För att clownens uttryck bäst ska komma till sin rätt krävs ofta god sikt, närhet till publiken och en ljudmiljö där nyanser i röst, andetag och tystnad får plats. Rekvisita eller andra scenografiska element kan behövas tas med i planeringen.

Exempel på discipliner:

  • Auguste /röd clown
    Ofta vildare än vitmaskclownen. Får uppdrag och misslyckas på ett komiskt, ”slapstickartat” sätt. Bär gärna för stora kläder, snubblar, får paj i ansiktet eller tappar byxorna.

  • Karaktärsclown
    En tydligt gestaltad figur – ofta excentrisk, nyfiken eller undersökande. Kan vara ordlös eller talande, agera sidekick som driver partnerns spel eller bära ett eget nummer. Humorn växer ur karaktärens egen logik.

  • Luffarclown
    Vagabondfigur i nötta – ibland elegant slitna – kläder, ofta med stilla melankoli och poetisk humor.

  • Vitmasksclown
    Kan ha olika uttryck – elegant och aristokratisk (t.ex. Pierrot eller Harlekin ur commedia dell’arte), eller färgstark och extravagant. Vitsminkat ansikte. Uppträder solo eller i ensemble – då ofta som ledare/direktör som sätter ramarna för spelet.

Clown

För många cirkuskonstnärer tar den konstnärliga processen sin början i en fråga – i nyfikenhet, utforskarlust och ett undersökande driv: vad kroppen förmår att göra, vad ett material/objekt är eller kan användas till, en plats eller ett samtidsfenomen. Därifrån går processen genom flera faser – idé och research, laboratorier/residens, skiss och struktur, repetitioner, work-in-progress-visningar, tekniskt genrep, premiär och turné – ofta med justeringar längs vägen. Under arbetet prövas och förfinas tematik och dramaturgi, rörelsespråk/koreografi, rigg och säkerhet, musik/ljud, ljus, scenografi och kostym. Varje del är ett medvetet konstnärligt val; därför kan två verk som använder samma discipliner se helt olika ut. Med andra ord: en cirkusföreställning är inte ”bara” en rad nummer som utförs efter varandra utan en sammanhållen helhet där form, konstnärskap och teknik vävs ihop.

Skapa cirkusföreställning